Den som glömde att betala trängselskatt för flera år sedan kan fortfarande ansöka om att slippa straffavgiften, slår länsrätten fast.

En privatperson som har drivit ärendet ansökte efter fyra månader om befrielse från tilläggsavgiften. Skatteverket avvisade ansökan som för sent inkommen.

Men privatpersonen överklagade till länsrätten, som i en dom förra veckan slår fast att lagen inte anger någon tidsgräns för befrielse. Skatteverket måste pröva ansökan. Det innebär hundratusentals potentiella ärenden som Skatteverket måste pröva.

Normalt sett är det svårt att bli befriad från skatt och avgift; Skatteverket avslår de flesta ansökningar som kommer in. Men det är oklart hur gamla ärenden ska prövas, eftersom foton och annat beslutsunderlag raderas ur systemet efter 60 dagar.

– Därför blir det svårt att över huvud taget pröva det här, så det är lika svårt att säga vad konsekvenserna blir av den här länsrättsdomen, säger Ulf Båsjö rättslig expert på Skatteverket.

Lagen om trängselskatt skiljer på omprövning och befrielse: omprövning kan man begära till exempel när fotot vid vägtullen har feltolkats så att fel bil beskattas.

Befrielse från trängselavgift eller tilläggsavgift gäller om det av annat skäl är uppenbart oskäligt att ta ut skatten eller avgiften, till exempel om bilen blivit stulen. Omprövning måste man begära inom 60 dagar. Informationen från Transportstyrelsen säger att samma tidsgräns gäller även för befrielse.

I den aktuella domen hänvisar den sökande till att regeringen förra året skrev att det är orimligt att utdöma straffavgift för en enda passage.

Men lagstiftaren glömde bort en detalj: lagen saknar en tidsgräns för när man kan ansöka om befrielse från skatt eller tilläggsavgift.

– Det är först nu saken kommer upp på bordet. Det normala är att den skattskyldiga begär omprövning och befrielse samtidigt. Enbart befrielse har inte prövats på det här sättet förut, säger Ulf Båsjö.

Trots att de flesta som kör genom Stockholm betalar med autogiro skickas det fortfarande ut fler än 20 000 straffavgifter varje månad.

Många skulle säkert gärna se att regeringen återinförde den påminnelseavgift som fanns fram till juli 2008. Ett sådant förslag lanserades förra året och skulle ha trätt i kraft vid årsskiftet.

Men på finansdepartementet bereds frågan fortfarande. Det finns fler tekniska frågor med trängselskatten som måste lösas på samma gång. Därför dröjer en proposition. Skatteverket har ännu inte bestämt om man ska överklaga länsrättens dom.

Axel Naver

– Mina sex syskon kan inte klara sig själva på flykt. Det är föräldralösa barn vi pratar om. Jag vet inte vad jag ska göra nu. Jag vet inte hur jag ska berätta för dem att de har fått avslag igen, för de kommer att bli helt förstörda, säger 28-åriga Khadra tyst.

Rösten är samlad när hon upprepar det hon har berättat flera gånger förut, hur hennes mamma och två av hennes egna barn dog vid ett sprängattentat mot hemmet i det krigshärjade Mogadishu, och hur hennes pappa senare slogs ihjäl av fientliga klaner. Khadra kom till Sverige som asylsökande i slutet av 2007 och för Migrationsverket var hennes bakgrund skäl nog att bevilja henne uppehållstillstånd. Idag bor hon i Sverige med sina två döttrar.

Det hon vill mest av allt nu är att också få hit sina sex småsyskon, mellan fyra och 15 år gamla, samt sin make. Syskonen har flytt från Somalia till Etiopien. Där hyr de ett rum hos en kvinna och på svenska ambassaden i Etiopien har de sökt om uppehållstillstånd.

– Sedan våra föräldrar dog tar jag hand om mina småsyskon. De ser mig som sin mamma. Jag skickar pengar till dem, men pengarna räcker inte och jag har inget jobb. De kan inte återvända till Mogadishu, för där är det krig, säger Khadra.

Häromdagen fick Khadra ett besked från migrationsdomstolen som innebär att syskonen inte får uppehållstillstånd i Sverige. Inte för att de skulle sakna skäl att komma hit, utan för att de enligt svensk domstol inte ens får göra en ansökan.

Ett barn under 18 år får nämligen inte föra sin egen talan i ärenden om uppehållstillstånd. Det kan bara vårdnadshavaren göra. Khadra har visat upp föräldrarnas dödsintyg, men migrationsdomstolen anser inte att de dokumenten bevisar att Khadra har vårdnaden om sina syskon. Därför får hon inte företräda barnen och deras fall kan inte alls tas upp till prövning.

Att det är så här det ska gå till slogs fast i högsta instans i maj i år. Migrationsöverdomstolen konstaterade då i tre domar att det inte finns någon fungerande folkbokföring i Somalia. Sålunda: om föräldrarna är döda går det inte att bevisa vem som är ett barns vårdnadshavare och det är då omöjligt för barnet att få sin sak prövad av svenska myndigheter.

Följden är att det är omöjligt för många somaliska familjer att återförenas. Detta trots att det står i Utlänningslagen (2005:716) att den som har fått permanent uppehållstillstånd i Sverige också ska få uppehållstillstånd för sina närmast anhöriga.

Khadras två egna döttrar och hennes make har beviljats uppehållstillstånd i enlighet med lagen. Det är bara för hennes småsyskon det är stopp. Khadras make har stannat kvar i Etiopien för att ta hand om dem.

– Mina döttrar ser mina syskon som sina syskon också. De brukade alla leka med varandra i Somalia. Mina döttrar här i Sverige gråter när de tänker på dem, säger Khadra.

Erik Göthe är Khadras juridiska ombud och har företrätt somalier i flera liknande ärenden, bland annat fallen i Migrationsöverdomstolen.

– Familjer splittras på grund av en juridisk teknikalitet. Det leder till många stora familjetragedier, säger Erik Göthe.

Han säger att svenska myndigheter mycket väl känner till att det är anhöriga som tar hand om barnen när föräldrarna dödas i Somalia och borde kunna ta hänsyn till det.

– Att föräldrar till minderåriga barn dödas i Somalia råder det inget tvivel om heller. Så länge svenska domstolar inte tar hänsyn till den situationen gäller familjers rätt att återförenas inte fullt ut, säger Erik Göthe.

Han håller med om att Somaliska handlingar är bristfälliga, men han anser att domstolarna också borde kunna avgöra vem som är vårdnadshavare med hjälp av andra fakta.

– Det finns alltid en berättelse runtomkring. Den uppgivna vårdnadshavaren i Sverige har ju lämnat en asylutredning med uppgifter om vad som har hänt i familjen och som har gjort att den personen har fått uppehållstillstånd. Av den berättelsen framgår en hel del. Man får anstränga sig lite i domstolen, säger Erik Göthe.

Fram till maj månad varierade det hur migrationsdomstolarna hanterade sådana här fall, visar domar som R&D har tagit del av. Vissa avdelningar har oftast nekat vårdnadshavaren behörighet att föra barnets talan och avvisat ärendet. Andra avdelningar har haft en tendens att tvärtom ta upp ärendet och göra en sakprövning.

Men nu har högsta instans satt ner foten och Migrationsverket och migrationsdomstolarna har sedan dess börjat tillämpa principen att inte pröva sådana här fall.

Det gör att det kan gå som det gjorde i somras då två somaliska systrar, 16 och 18 år, hade överklagat Migrationsverkets avslag om uppehållstillstånd. Efter föräldrarnas död har systrarna försökt återförenas med sin farbror i Sverige. Migrationsdomstolen i Göteborg beviljade uppehållstillstånd för 18-åringen, men prövade inte 16-åringens överklagande eftersom hon är för ung för att ha processbehörighet. Två syskon, med samma skäl att få komma till Sverige, skiljdes alltså åt.

Barn som ensamma lyckas fly till Sverige får här en god man som företräder dem inför myndigheterna.

Migrationsöverdomstolen skriver att det vore önskvärt att lagen ändras så att även barn som befinner sig i utlandet kan få ett offentligt biträde som företräder dem. ”Det ankommer emellertid inte på domstol utan på lagstiftaren att närmare överväga en sådan möjlighet,” skriver Migrationsöverdomstolen i sina beslut från maj månad.

För Khadra och många andra är det omöjligt att betala smugglare för att ta hit sina syskon, så en ny lag är det hon kan hoppas på.

– Jag vet inte vad jag ska göra nu. I och med att svenska staten har hjälpt mig och många andra borde de väl hjälpa våra anhöriga också, säger Khadra.

Fotnot: Khadra heter egentligen något annat.

Text: Axel Naver

• Läs också: Domare gör egen lagtolkning – ger uppehållstillstånd

- – - – - – -

Fakta: 1 108 barn fick avslag

• 288 ansökningar om uppehållstillstånd från föräldralösa somaliska barn med anhöriga i Sverige har sedan 2007 godkänts av Migrationsverket. Under samma period fick 1108 barn i samma kategori avslag från verket.
• Före maj i år gjorde Migrationsverket i allmänhet en sakprövning. Men sedan maj följer verket Migrationsöverdomstolens beslut och behandlar inte ansökan för de barn som inte kan styrka vem som är vårdnadshavare.
• Ansökan om uppehållstillstånd prövas av Migrationsverket som första instans. Beslut därifrån kan överklagas till migrationsdomstolen. Migrationsdomstolens beslut kan överklagas till sista instans, Migrationsöverdomstolen i Stockholm.

• Läs också: Föräldralösa barn får inte uppehållstillstånd

– Vi har bett Migrationsverket utreda hur omfattande problemet är. Vi avvaktar och hör vad Migrationsverket tycker och tänker i den här frågan eftersom de är handläggande myndighet. Därefter kommer vi att ta ställning till om det behövs en lagändring eller inte, säger migrationsminister Tobias Billström.

Migrationsverkets svar till regeringen väntas inom kort. Därefter startar utredningsarbete på regeringskansliet innan en eventuell lagändring kan bli aktuell.

Under tiden nekas de somaliska föräldralösa barnen prövning av Migrationsverket och migrationsdomstolarna.

Men det finns ett fåtal domare som gör annorlunda. Ulrika Geijer är rådman vid migrationsdomstolen i Malmö. Hon har i augusti och september valt att pröva saken för två somaliska familjer där barnen är föräldralösa och gett barnen uppehållstillstånd.

Hon hänvisar till en rapport som Migrationsverket publicerade i juni, alltså efter Migrationsöverdomstolens beslut. I rapporten beskrivs hur man tillämpar sedvanerätt i Somalia för att avgöra vilken släkting som är bäst lämpad att ta hand om barnen.

– Det verkar som om den här frågan inte är utredd förut. Om den nya landinformationen inte hade funnits hade jag dömt precis som Migrationsöverdomstolen, säger Ulrika Geijer.

Ulrika Geijers sätt att döma är än så länge undantag, och hon tycker att det under alla omständigheter behövs ny lagstiftning.

– Det kan fortfarande vara svårt att visa vem som är juridisk vårdnadshavare. Därför vore det bättre om man kunde ordna en god man så att barnen alltid har en behörig ställföreträdare, så som Migrationsöverdomstolen föreslår, säger Ulrika Geijer.

Text: Axel Naver

Nu gör jag det. Jag kommer ut som en nörd. En vallöftes-nörd. Jag tycker nämligen att följande är väldigt intressant.

En grundbult i demokratin är att politiker lovar saker och berättar vad de vill åstadkomma i samhället. Tanken är att väljarna röstar på de som lovar bäst, och sen gäller det att hålla det man lovat annars blir man bortröstad illa kvickt.

Forskning i många länder visar att regeringar uppfyller majoriteten av sina löften. Det här gäller i olika sorters politiska system, för majoritetsregeringar, koalitionsregeringar och minoritetsregeringar.

Ändå är den allmäna uppfattningen att politiker är en samling lögnare och löftesbrytare.

Just det här har Elin Naurin forskat om, och 2 oktober disputerade hon med avhandlingen Promising Democracy – Parties, Citizens and Election Promises. Forskare har väldigt tydliga definitioner av vad de menar med ett vallöfte (det ska bl.a. vara en viss typ av påstående som går att hitta i partiets valmanifest) medan väljare tänker på ordet löfte på ett annat sätt, och efter Elin Naurins första undersökning av svenska vallöften blev folk förbannade på henne:

The claim that the government had kept most of its pledges from their election manifesto actually made people angry with me. It seemed as though everybody knew that political parties do not keep their promises. At gatherings I became ”the one who claims that politicians fulfil their promises”. [...] This book is the result of my curiosity about why I stirred up so much feelings when I claimed that political parties usually fulfil their election promises.

Avhandlingen är rekommenderad läsning! De väljare som Elin Naurin intervjuar kan inte ge så många exempel på brutna löften, men det finns en seglivad berättelse, ett narrativ, om den löftesbrytande politikern som är stark hos de flesta. Någon tänker på vad han tycker att politikerna borde ha lovat. Och då hjälper det liksom inte att statsvetare lägger ner oändliga timmar på att detaljstudera lagar och budgetar för att komma fram till att partierna faktiskt genomför det mesta av det de lovar i valmanifesten. Väljare och forskare talar helt enkelt om olika saker när de säger löfte.

Om det sedan finns någon poäng med att försöka få dem att tala samma språk, det är en annan fråga.

Ladda hem avhandlingen här.

Inför Europaparlamentsvalet 7 juni gick jag i Vetandets värld igenom en del av den forskning som gjorts om tidigare Europaparlamentsval och om hur väljare, partier och medier betedde sig då.

Lyssna på programmet här

Programmet försöker bland annat reda ut om det går att säga om väljarna struntar i valet för att tidningarna skriver så lite, eller om tidningarna skriver så lite för att väljarna struntar i valet. Lars Nord, professor i politisk kommunikation vid Mittuniversitetet i Sundsvall, lyfter fram den låga andelen sakfrågor i mediernas valbevakning. Tom Andersson, som 2004 var forskare vid institutionen för Reklam och PR på Stockholms Universitet, berättar att partierna negligerar både den lokala och europeiska dimensionen av valet. Sören Holmberg, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, har studerat klyftorna i valdeltagande mellan olika väljargrupper.

Referenser i urval:
Oscarsson, H & Holmberg, S (2006). Europaval, Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.
Andersson, T (2005). Moment 22 – Uppföljning och utvärdering av riksdagspartiernas informationsinsatser inför Europaparlamentsvalet 2004, Institutionen för tillämpad kommunikationsvetenskap – GI och IHR, Stockholms universitet.
Abramsson, E & Strömbäck, J (2004). EU-parlamentsvalet: en god eller dålig nyhet?, Studier i Politisk Kommunikation nr 11, Demokratiinstitutet, Sundsvall.

– En månad innan valet har jag fortfarande inte fått några besked från min redaktion om vad jag ska göra. Redaktionsledningen ägnar sig inte åt valet, de visar ett totalt ointresse i år.

Det besked tidningens politiske redaktör Pascal Virot ändå kan ge när Journalisten ringer upp är att Libération kommer att göra en pedagogisk satsning för att förklara varför EP-valet är viktigt. Men man kortar ner sin valbevakning. I år börjar man med mallade temasidor två veckor innan valet. Tidigare har man börjat en månad innan, med en daglig sida om den inhemska valkampanjen och en sida om de andra EU-länderna.

– Jag pratade med min kollega på Le Monde och hon konstaterar att det är samma sak där. Ingen har några idéer om hur man ska behandla det här valet. Det är väldigt långt ifrån den entusiasm som fanns vid de första EP-valen, trots att Europaparlamentet aldrig har haft så mycket makt som nu, säger Jean Quatremer.

Han tror att ointresset bland annat beror på att både väljarna och tidningarna har fullt upp med den ekonomiska krisen, som gör att franska tidningar kämpar för sin överlevnad. Att José Manuel Barosso i princip redan är klar som fortsatt ordförande för EU-kommissionen gör också valet extra ointressant i år, tror Jean Quatremer.

Sedan 1989 gör Libération en rankning av de franska ledamöterna inför varje val, baserat på deras arbete under mandatperioden. Den rankningen bygger bland annat på statistik över närvaro och skrivna dokument, men också på kvaliteten på ledamöternas arbete. För att bedöma kvaliteten betonar Jean Quatremer vikten av att som reporter vara närvarande i Bryssel och prata med många ledamöter.

– Bryssel är en komplex miljö. Man ska inte tro att man kan byta korrespondenter så ofta som i Washington. Bryssel kräver expertis, och sådan expertis kommer med lång erfarenhet. Redaktionerna måste investera i att låta någon vara här lång tid, och se till att ha en junior journalist som jobbar med en senior journalist.

Text: Axel Naver

Fotnot: Jean Quatremers EU-blogg är en av de mest besökta sajterna om Europanyheter i Frankrike.  http://bruxelles.blogs.liberation.fr/coulisses/

Libération är en av Frankrikes fyra stora morgontidningar (vid sidan av Le Figaro, Le Monde och Le Parisien). Vänstertidning. Upplaga 123 352.

Britterna har hittat en ny metod att bli av med icke önskvärda ungdomsgäng som samlas kring affärer. Snart kan ”Myggan” även vara i Sverige.

”Myggan” är en ljudkanon som används för att jaga bort ungdomsgäng. Myggans surrande ljud på en hög frekvens kan inte höras av vuxna, eftersom människors hörsel blir sämre med åldern, men tonåringar står inte ut och lämnar platsen.

I år har Myggan spritt sig till fler europeiska länder. Dick Malmlund, ansvarig för säkerhetsfrågor på Svensk Handel, säger att det finns köpcenter i Sverige som funderar på att börja använda Myggan, på platser där stökiga ungdomar upplevs skrämma bort kunder:

– Myggan är en smidig lösning som inte kräver väktare eller poliser, säger han.

Ungdomsorganisationer i Europa har protesterat och menar att Myggan behandlar unga som skadedjur. Men många brittiska affärsägare ser Myggan som enda sättet att jaga bort hotfulla tonåringar som annars skrämmer bort kunderna.

Brittisk handel ligger långt fram när det gäller teknik för att styra och förstå kunderna. Där används också spårning av mobiltelefoner. Med radiomottagare i butiken kan man se hur telefoner rör sig, dock utan möjlighet att identifiera vem personen är.

– Här i Sverige vet vi inte om marknaden är mogen, men det är möjligt att man introducerar det så småningom, säger Anne-Marie Flood, chef för location insight på analysföretaget Experian.

När den svenska handelns försäljning i höstas minskade för första gången på tio år ökade butikernas ansträngningar att studera kunderna för att förstå dem, och kunna göra reklamen mer personlig. Lågkonjunktur betyder samtidigt goda tider för de företag som specialiserar sig på kunskap om konsumenter, bland annat genom att analysera data från källor som Sifo och SCB för att skapa en bild av hur kundens vardagsliv ser ut. Och tekniken blir alltmer sofistikerad.

En bild av en butikshylla projiceras på väggen, i laboratoriet intill Bergvik Köpcenter i Karlstad. Mellan hyllbilden och testpersonen står en »eye-tracker« – en apparat som mäter exakt var ögonen tittar när kunden letar efter något på hyllan. Från att ha varit en teknik som mest använts inom vetenskaplig forskning har nu eye-tracking blivit ett medel som företag använder för att testa om just deras förpackningar och annonser syns så bra som möjligt.

Allt fler tillverkare gör sådana här hylltester och eye-tracker-tillverkaren Tobii har mångfaldigat försäljningen för marknadsundersökningar och hylltester det senaste året.

Om en butik kan få kunderna att stanna längre och gå runt i hela butiken handlar folk för mer pengar. För att uppnå det har K-rauta i Örebro i år använt RFID för att mer detaljerat kunna mäta hur länge kunder befinner sig på olika platser i butiken.

– Om något område är för lite besökt försöker vi göra ytan öppnare eller flytta mer intressanta varor dit, säger Jouni Jaakkola på K-rautas finska moderföretag Rautakesko.

Det nya är inte att köpbeteende studeras i butik; det har handeln gjort i många årtionden genom observationer. Det nya är att mätmetoderna blir digitala. Man behöver inte dra sitt kundkort för att lämna spår efter sig. När en bil kör in i garaget i Kista Galleria avläses registreringsnumret. Än så länge i säkerhetssyfte, men gallerian överväger att abonnera på en tjänst som automatiskt berättar vilka postnummer de besökande bilarna kommer från, för att veta vilka man ska rikta marknadsföring mot.

Med kunskap om hur blicken riktar sig och vart fötterna går är det möjligt att vässa de subtila signaler som får kunderna att köpa en viss produkt. En som ogillar att butikerna utnyttjar sinnena för säljknep är Eva Ossiansson, forskare på Handelshögskolan i Göteborg:

– Det är sundare när man vänder sig till vårt intellekt än till reptilhjärnan, tycker jag. Jag vänder mig mot att marknadsförare ska exploatera kunders svagheter och manipulera.

Men Jens Nordfält, forskare inom detaljhandel vid Handelshögskolan i Stockholm, tycker inte att det är ett problem.

– Det är få människor som tycker att butiker är för inspirerande. Det vanliga är ju att man inte kommer på vad man ska äta till middag eller att man inte hittar just den vara man vill ha. Det är väl positivt för konsumenterna om man kan underlätta beslutsprocessen, säger han.

Text: Axel Naver ]]> http://www.naver.se/samhalle/sa-portar-butiken-unga/feed/ 0 http://www.naver.se/samhalle/sekular-lag-far-muslimer-att-valja-katolska-friskolor-i-frankrike/ http://www.naver.se/samhalle/sekular-lag-far-muslimer-att-valja-katolska-friskolor-i-frankrike/#comments Tue, 13 Oct 2009 09:24:12 +0000 Axel http://www.naver.se/?p=379 Katolska skolor i Frankrike tar emot allt fler muslimska elever. Förbudet mot att bära slöja gäller inte i katolska friskolor, och många muslimer väljer nu att gå där.]]> Katolska skolor i Frankrike tar emot allt fler muslimska elever. Förbudet mot att bära slöja gäller inte i katolska friskolor, och många muslimer väljer nu dem framför de allmänna skolorna.

År 2004 fick Frankrike en lag som förbjuder bärandet av religiösa symboler i allmänna skolor.

–När lagen kom reagerade muslimer på olika sätt. Vissa tog av sig slöjan. Andra vägrade, och de stängdes av från skolan, säger Houria Bouteldja.

Hon är talesperson för anti-diskrimineringsrörelsen ”Infödda i republiken” (Indigènes de la République) och är kritisk mot lagen.

– Ett fåtal muslimska flickor slutade skolan helt. Några började i muslimska skolor. Många började i katolska skolor, säger Houria Bouteldja.

Friskolor är undantagna från lagen om religiösa symboler. Men det finns bara fyra muslimska friskolor i Frankrike. Istället hittar många muslimer en fristad i någon av de över 8000 katolska friskolor som finns i landet.

– De katolska skolorna är mer toleranta mot alla som har en tro, vilken det än är. Det finns en solidaritet mellan religioner mot den sekulära statens krig mot de religiösa, säger Houria Bouteldja.

I den katolska friskolan S:t Mauront i Marseille var det tomt i matsalen under ramadan. 80 procent av skolans elever är muslimer. Skolan tillåter dem att täcka håret med en diskret huvudbonad.

–Många av våra elever hör aldrig diskussioner om jämställdhet i hemmet. Det är de som bär slöja som har störst behov av undervisningen här. Det är bättre att de är här och har slöja än att de inte kommer alls, säger Jean Chamoux, rektor för S:t Mauront-skolan.

Det förs ingen nationell statistik, men friskolorna uppskattar att av två miljoner elever i katolska skolor är mer än 10 procent muslimer.

Långt ifrån alla katolska skolor tillåter eleverna att täcka håret. På katolska S:t Paul-gymnasiet i Lille går muslimska elever, men där gäller samma klädkod för dem som för alla andra: ingen får ha någon huvudbonad alls.

Klädkoden är sällan lika generös som på S:t Mauront-skolan i Marseille, men det finns ändå i allmänhet en större öppenhet mot islam i katolska skolor än i de statliga skolorna. Enligt Jean Chamoux beror det på att katolska skolor överhuvudtaget intresserar sig för religion.

– I den allmänna skolan berör man aldrig religiösa frågor på lektionerna. Hos oss pratar vi om religion om någon tar upp det, säger Jean Chamoux.

Houria Bouteldja tycker att de statliga skolorna har förlorat sin tolerans efter lagen mot religiösa symboler.

– Nu känner muslimer att de behöver sina egna skolor. Samhället blir mer segregerat när muslimer är för sig, katoliker för sig och ateister för sig, säger Houria Bouteldja.

Hon skulle helst se en allmän skola där elever från alla religioner möts. Kanske uppstår nu i stället en sån mötesplats i de katolska skolorna.

– Katolicismen ska inte vara sluten mot omvärlden. Det är viktigt för oss katoliker att acceptera andra och möta andra, säger rektor Jean Chamoux.

Text: Axel Naver

Läs min artikel om det här idag i Riksdag & Departement!

- -

En stor internationell studie av världens fiskebestånd publiceras idag i tidskriften Science. Överfiske är ett problem världen över, men med rätt åtgärder är det möjligt att få fisken att återhämta sig, skriver forskarna. God förvaltning gör det möjligt att rädda världens fiskebestånd.
Lyssna: Det finns hopp för världens fiskbestånd
SR Vetenskapsradion, juli 2009.

- –

Hur sviniga kan vi bli som turister? Vad är det som gör att ljudnivåer som inte annars skulle accepteras tycks bli självklara. Det är värre än någonsin på västkusten i år och  kommunalrådet i Sotenäs har fått nog. Men vems är ansvaret, kommunen eller polisen?
Lyssna: Stökiga seglarturister
SR Studio Ett, augusti 2008. Scrolla ner till 17.00-17.45, klicka på Båtbus.
Det här inslaget blev utvalt som ett av SR:s bidrag till det europeiska utbytet av radioreportage Europe Personally.

- -

Det släpps årligen ut minst 10.000 ton farliga kolväten från fritidsbåtarnas motorer, ämnen som skadar både människor och natur. Men trots att det mer miljövänliga bränslet alkylatbensin finns att köpa, gör inte båtägarna det.
10.000 ton farliga kolväten i svenska vatten
SR P1-morgon, juli 2008. Scrolla ner, klicka på Alkylatbensin.

- -

Ska man tvingas att ingripa när man ser någon råka illa ut? I höst kommer regeringen med direktiv till en utredning om en civilkuragelag. Sebastian Wallin valde att ingripa när han hörde en kvinna skrika och en man hota henne. När han vägrade lämna platsen och kvinnan skallades han två gånger.
Lagstadgat civilkurage?
SR P1-morgon, augusti 2008. Scrolla ner, klicka på Civilkurage i praktiken.

- -

Reportageserie om nya konserthus i Sverige, för SR Mitt i musiken 2008.
Del 1 – Nytt hus öppnar för nya genrer
Del 2 – Musiken delar rum med andra intressen
Del 3 – Lockar med mat och nattklubbar
Del 4 – Akustik – för vem?
Del 5 – Utmaning att hålla visionen vid liv

- -

Intervju på franska med pianisten Roger Muraro
SR Mitt i musiken, 2008.