Halv åtta hos MIG

Jag ska bjuda en matbloggare på middag ikväll. Borde jag ha prestationsångest? Jag menar kolla här, min middagsgäst från njutmaten.blogspot.com har ju full koll på läget.

Äh, jag låtsas-nojar bara. Jag är fullkomligt övertygad om att det inte kommer att bli som ett avsnitt av Halv åtta hos mig, ett program som jag själv hatar men som min sambo tycks älska.

Nåt av det mysigaste som finns är att laga middag hemma hos någon och käka ihop med andra. Jag får en olustkänsla i magen av TV4:s program där middagslagande blir till en tävling, en anledning att sätta poäng på varann och försöka hävda sig genom märkvärdig matlagning. Visst tycker jag också om att utvecklas i köket och att smaka andra människors läckerheter, men i Halv åtta hos mig finns liksom inte utgångspunkten ”nu sätter vi oss och har det gött ihop, fan vad roligt att jag fick komma ikväll” utan istället ”hmm, det här var kanske lite gott, men det var inte gott nog, han hade minsann misslyckats med såsen”. En vedervärdig inställning att ta med sin in i någon annans kök!

Hmm. Har jag själv blivit en matbloggare i och med detta inlägg?